Instagram
This error message is only visible to WordPress admins

Error: No connected account.

Please go to the Instagram Feed settings page to connect an account.

Omloop van Borsele (2)

Omloop van Borsele (2)

Tidig uppstigning på lördag och regnet smattrade mot rutan. Idag skulle bli en tuff dag. Regn i sig är det ingen idé att sura ihop för men man får tänka lite extra på risken för vurpor och försiktigheten i kurvor osv. Och att man kommer få tugga grus en vecka framöver.

På tävlingar som dessa ställer folk upp i startfållan ca 30 min innan start (vansinne!!?) och jag och Simone kom lite senare till signeringen och utväxlingskontrollen så vi hamnade i mitten av 130 människor. Egentligen inga konstigheter men vi anade att det skulle vurpas lite i starten.                        Vilket var rätt anat, starten gick och pang sa det. Jag hamnade mitt i en stor krasch men lyckades konstigt nog stå på benen. I ögonvrån såg jag Simone låååångt ut på en åker och såhär i efterhand kan jag inte sluta skratta åt synen.

Jag lyckades jaga ikapp klungan igen och anslöt. Då sa det pang igen. Samma visa igen alltså, få ordning på cykeln och jaga som ikapp klungan. När jag anslöt ytterligare en gång tröck jag mig fram i klungan, vässade armbågarna riktigt ordentligt så att jag kunde komma upp till Pernille som låg top 10 i klungan. Dessa snabba avanceringarna som jag gjorde hade aldrig varit möjliga om jag inte setat med toppenben! Jag hade en enormt bra dag och satt sedan ca top 10 enda fram till sista varvet. När vi för näst sista gången passerade mål kände jag att ”idag är det min dag, jag kommer vinna det här!”. Ca 2 min efter min känsla och tanke så började jag tappa placeringar, benen slutade spinna på så lätt som dom gjort tidigare och jag insåg att något var fel. Hade jag gått fullständigt in i väggen?! Jag började trycka i mig gel och sportdryck utan resultat. Det visade sig att bromsen hade fastnat stenhårt mot bakhjulet. Jag fick stanna och ta hjälp av servicebilen och hann aldrig ikapp klungan innan målgång.

Väl i mål grät jag en skvätt och ringde pappa. Han tröstade likaså de danska ledarna och mina lagkamrater kramade om mig. Sedan lämnade jag tävlingsplatsen och hade bestämt mig för att imorgon, ja då jävlar var det revansch. Och så skrattade vi åt alla incidenter som hänt under loppet.

 

 

No Comments

Post A Comment

tio + 15 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.